Fredrik Leijonhufvud, är båtbyggare och sedan 2020 doktorand i hantverksvetenskap vid institutionen för kulturvård vid Göteborgs Universitet. I sin blogg ”Båtbyggarkonst” beskriver han hur gamla hantverkskunskaper inom båtbyggeri kan tolkas och rekonstrueras.
Jag tycker delen som Fredrik skriver om inlöpet är väldigt spännande. Så många funktioner som behöver finnas i en fungerande allmogebåt för att den ska vara bra byggd, och det här ska vi ta hänsyn till när vi bygger båt nästa år, spännande!
Fredrik skriver om inlöpet: ”Inlöpet, hur båten möter vattnet vid segling och rodd i fart framåt. I äldre bruksbåtar finns ofta en strävan efter att få förskeppet att rida på sjön, ge den hydrodynamiska egenskaper så den lyfts av vattnet. Samtidigt vill man att skrovet ska ha ett skarpt parti som biter tag i vattnet vid segling i bidevind. Båten ska skära vattnet så den bogvåg som bildas inte ligger för långt föröver, bogvågen ska gärna ligga en bit in från fören och tryckas ut från båten, inte putta vattnet framför sig. I en seglande klinkbyggd båt är det en utbredd uppfattning att detta uppnås med en form under vattnet i fören som är konkav och skjuter vattnet i en båge ut från båten , inte en konvex yta. Den eftersträvade formen i ett snitt tvärs över båten ska påminna lite om ett vinglas. En konvex eller rak form i ett spantsnitt ger en bulligare form under vattnet och därmed också ett större vattenmotstånd.”
