Båda samborden skruvade på plats, med hemlig gucka bakom. Det har tagit lång tid och mycket energi för att få till alla passningar mot spunningen, med rätt vinklar och snygga kurvor.
Känns som ett stort steg framåt att det nu är klart.
Samborden grovt inpassade mot spunning i stävar och köl/fjäder. Vi har även basat dem på plats i för och akter för att minska spänningarna där vridningen av borden är stor i övergång mellan nästan liggande till nästan stående.
Efter basningen har vi oljat in borden med linolja, de torkar gärna ut annars.
Väldigt inspirerande att träffa Stensunds båtbyggare, se alla byggprojekt och promenera i miljön vid skolan nära öppet hav.
De designar en ny typ, Stensundssnipa som ska bli spännande att följa.
Järna bjälklag bygger ramverkskonstruktioner i stolpverk. Stomme av grovt virke som sammanfogas med vackra traditionella fogar, tappningar och laxningar.
Starka sammanfogningar utan lim, man blir inspirerad att bygga mer!
Första bordet längst ner mot kölen (samborden) ska mallas av och passas in i spunningen. De är extra spännande att få korrekt på plats på en snipa som är spetsig både i för och i akter. Det är många vinklar och vridningar som ska passas in.
Borden är 11 mm tjocka på vår tvåmänning och vi planerar att få passningen klar innan vi basar för att släppa litet på spänningarna i borden.
Många tvingar och klotsar hjälper till för att få allt på plats, man önskar ibland att man hade fler händer att hålla med.
Stävar och köl monterade i ställningen i våg med vattenlinje och rakt inlodade. Mallarna är fastsatta i rätt position. Vi kollar så att linjerna är snygga med långa smala rin.
Det ser bra ut så här långt, snygga linjer, det går att få en känsla av hur båten kommer att se ut nu.
Alla träbåtsbyggare och renoverare ser till att ha ett eget recept på Gucka, tätmedel, som används för att skydda och behandla träytor innan de fogas samman.
Mitt recept är såklart hemligt, men det ingår tjära, fårtalg och krita bland annat. Många använder även bivax, linolja och kohår.
Vi smetar gucka på alla ytor innan vi skruvar och bultar ihop dem.
Alla möten inpassade mellan stäv, köl, fjäder och knä. Vi har även lagt in en kil som trycker ihop fogarna med varandra. Hålen för genomgående bultar är borrade. Skallarna på bultarna är smidda och bultarna är gängade och klara.
Det blev nästan som vi tänkte.
Nu kan vi bulta ihop , hyvla ihop och gå vidare med kölsträckning.
Båtbyggarna seglar med Vedjakten Sofia Linnea en vecka på hösten varje år. Årets segling blev perfekt med trevlig besättning, fint väder och god mat. Avgång från Stavsnäs, via Nämdö, Björkskär, Träskö Storö och hem igen. Vi hann även med ett studiebesök på Erikssons båtbyggeri. Skärgården är som bäst i september. Hemfärden i friska ostliga vindar gav oss veckans topphastighet över 8 knop.
Trevlig gemenskap där vi delar på alla sysslor ombord på däck och matlagning.
Med på seglingen var även skolans piggskuta/sandkil KajsaLisa.
Stävarna och kölen blir båtens ryggrad. Båtens bordläggning möter stäven i både för och akter på en snipa. Vi skulpterar fram snygg och funktionell form samt förbereder fasningen där borden möter stäven (i spunningen).
Ryktet säger att en duktig båtbyggare huggerspunning med ena handen samtidigt som han håller en bok han läser i andra handen, jag har inte den färdigheten än.
Sista finputsningen görs på plats när respektive bord ska passas in.