Första-årets deltagare syr segel i januari. Det här året syr de bland annat en hel uppsättning segel till tvåmänningen, totalt 6 segel. Som mest är hela segelytan 15,7 kvm. (Klyvare, fock, framsegel, baksegel, framtopp och baktopp). Fyra av seglen är sprisegel och behöver ett spri för att hålla formen.
Oftast seglas tvåmänningen med tre segel: fock, framsegel och baksegel. Segelytan går att minska och öka beroende på vindar, last och besättning för att få maximal prestanda.
Nu arbetar vi med att få sjätte varvet bordläggning på plats. Vi delar upp det här bordet i tre delar med två laskar. Vi fortsätter med bladlaskar som nästan inte syns när de är på plats. Bordet har en kraftig kurva, det är enklare att hitta bra virke när vi delar upp det i kortare delar.
Vi har även oljat hela skrovet med rå linolja som tränger in i underlaget och skyddar mot röta, det kommer vi fortsätta med så hela skrovet är mättat.
Från omkring 1920 målades ibland de två översta borden vita med oljefärg, både på insidan och utsidan.
De allra finaste tvåmänningarna byggda av Kristian Bogren (1853-1942), båtbyggare från Bro på Gotland, beställdes av lotsar och tullmän enligt ett dokument på Nordiska museet. Båtarna hade en extra halvrund list i underkant av översta bordet som extra skydd för.
Min plan är att sätta eklist i överkant och underkant på översta bordet, och måla bordet mellan listerna med vit färg på utsidan, för att det är snyggt.
Då är det viktigt att översta borden har vackra linjer, och att språnget ser snyggt ut, vi gör lite avsteg från ritningen och riar egna linjer.
Med femte varvet på plats ser man tydligt likheten mellan vikingaskeppen och tvåmänningen. Snygga och funktionella former för att seglas och ros, det känns som ett historiskt bygge.
Efter nästa varv bordläggning ska vi börja passa in bottenstockar.
Vi bygger båt med klinkteknik, känns extra spännande när Unesco idag tagit upp den Nordiska träbåtstradition på sin lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Läs mer på länk.
Jag tror det innebär att vi får mer uppmärksamhet för traditionen, med ökat samarbete mellan de nordiska länderna bland ideella organisationer och myndigheter. Känns bra att vara del i att sprida den gamla träbåtskulturen vidare.
5:e varvet är nitat på ena sidan, vi jobbar vidare med bordläggningen, ”med klinkbygget”, gotländsk tvåmänning.
Nu rullar det på. Fjärde bordet på plats på ena sidan. Femte bordet inmätt på ena sidan. Vi laskar varje bord, nu går det att jobba på fyra platser samtidigt.
Det går något lättare när man känner igen vissa moment och har gjort dem någon gång tidigare:
– Malla av, hitta virke, överföra mallen till bordet, ria linjer, såga, hyvla, passa in, hyvla för landet, hyvla in fas, hyvla lask, passa in lask, skruva, nita, beundra resultatet.
Tvåmänningen vi bygger har sitt ursprung på Gotland. Vi bokade möten i helgen på Gotland med några experter på båtar och segling, tvåmänning i synnerhet för att söka svar på frågor som dyker upp när vi bygger.
Mycket inspirerande och givande möten med positiva och kunniga personer på plats. Allt från historiska båtar och deras konstruktion, modellbåtar på museets arkiv, tävlingsseglare som maxar farten och detaljgenomgång av en tvåmänning som byggts tidigare på Skeppsholmen.
Massor av lärdomar vi tar med oss när vi bygger vidare. Med dessa nya kontakter känner jag att vi även kan vända oss till om det dyker upp fler frågor som är specifika för Tvåmänningen.
Malla av och skapa formen till nästa bord, hitta furu med mycket kärnvirke och stående årsringar, såga till grovt, hyvla enligt mallningen och passa in på plats. (Hyvlarna ”sjunger fint!” med slipade stål.)
Låter ju inte så komplicerat att göra, men tar längre tid än man tror. Nu är ett av borden inpassade och sen ”rullar det bara på” som en vis man har sagt.
Veckans lärdom: Det är mycket viktigt att lägga tid på mallning, med rätt form blir inpassningen mycket enklare.