Första-årets deltagare syr segel i januari. Det här året syr de bland annat en hel uppsättning segel till tvåmänningen, totalt 6 segel. Som mest är hela segelytan 15,7 kvm. (Klyvare, fock, framsegel, baksegel, framtopp och baktopp). Fyra av seglen är sprisegel och behöver ett spri för att hålla formen.
Oftast seglas tvåmänningen med tre segel: fock, framsegel och baksegel. Segelytan går att minska och öka beroende på vindar, last och besättning för att få maximal prestanda.
Nu arbetar vi med att få sjätte varvet bordläggning på plats. Vi delar upp det här bordet i tre delar med två laskar. Vi fortsätter med bladlaskar som nästan inte syns när de är på plats. Bordet har en kraftig kurva, det är enklare att hitta bra virke när vi delar upp det i kortare delar.
Vi har även oljat hela skrovet med rå linolja som tränger in i underlaget och skyddar mot röta, det kommer vi fortsätta med så hela skrovet är mättat.
Från omkring 1920 målades ibland de två översta borden vita med oljefärg, både på insidan och utsidan.
De allra finaste tvåmänningarna byggda av Kristian Bogren (1853-1942), båtbyggare från Bro på Gotland, beställdes av lotsar och tullmän enligt ett dokument på Nordiska museet. Båtarna hade en extra halvrund list i underkant av översta bordet som extra skydd för.
Min plan är att sätta eklist i överkant och underkant på översta bordet, och måla bordet mellan listerna med vit färg på utsidan, för att det är snyggt.
Då är det viktigt att översta borden har vackra linjer, och att språnget ser snyggt ut, vi gör lite avsteg från ritningen och riar egna linjer.
Med femte varvet på plats ser man tydligt likheten mellan vikingaskeppen och tvåmänningen. Snygga och funktionella former för att seglas och ros, det känns som ett historiskt bygge.
Efter nästa varv bordläggning ska vi börja passa in bottenstockar.